Ensam på berget - Reprogression Scen 18
Bofinken som satt på grenen vid skogsbrynet lutade nacken lite lätt bakåt och sjöng. Ännu fanns ingen hona, men hon fanns där ute någonstans det visste han säkert.
Reflektion: XXVI 44
Som barn, från att jag var kanske fem år fram till att jag var kanske nio tillbringade jag somrar hos min farmor och farfar på deras landställe. Minnena är numera ganska suddiga, men vissa händelser kan jag fortfarande förnimma. Som hur vi åkte i roddbåten med en 4Hk Evinrude motor.
Kettil - Reprogression Scen 17
- Wikingar, ut, ut! Det var vakten utanför grottans ingång som ropade in i grottans dunkel. - Lämna dryckeshornet, här nalkas något vårt näste.
Reflektion: XXVI 43
Resväska - Reprogression Scen 16
Ack, det finns så många själar som aldrig kommer att förstå att man inte behöver förstå, att man bara behöver känna sin egen närhet i det här.
Prästfika - Reprogression Scen 15
Där allt är som mörkast, och framtiden som avlägsnast där skapas grogrunden för det nya och sällsamma i livet. Där avgrunden öppnas och hålet ses nära där finns nyckeln till den vändning du är ämnad att följa.
Dammen
Tänk vad en liten insats kan skapa stort värde för så många personer. Trastpersoner, skräddarpersoner, bipersoner och inte minst två människopersoner.
Pianoduo i Vamlingbo
På södra Gotland tycks konsten inte leva vid sidan av vardagen. Den är en del av den.
Etisk evolution - Superorganism 7
En ultrasocial organism utan invasiva tendenser som hittar sin idealvikt och överlever genom att sluta växa – något som ingen annan livsform tidigare lyckats med i grupp, en triumf för det evolverade etiska medvetandet.
Rekapitulation - Superorganism 6
Precis som invasiva arter i ekosystem tenderar vi att expandera så länge det finns resurser att konsumera. Denna impuls att ständigt expandera leder till ekologiska obalanser som hotar såväl vår egen som planetens hälsa.
Förord till Boléro
I stugan, i ett grånande november, hörde jag plötsligt något som hade gått mig förbi. Jag lyssnade säkert om verket fyra gånger, vilket bör ha tagit dryga timmen. Den vittnade om något, jag hörde människor, spridda i tid och rum som upprepade ett budskap.
Kulturella antaganden - Superorganism 5
Förståelsen att vi genom vår individualism kollektivt göder något opersonligt, något som växer utan egen insikt, är idag inte en medveten del av våra kulturella antaganden.