Vinst på allas bekostnad

Om utsläpp av koldioxid i atmosfären prissatts från början, eller om den fria användningen av den som soptipp kunnat begränsas med andra medel, hade andra energikällor som sol-, vind- och vattenkraft kunnat föra en rättvisare kamp och kanske redan varit konkurrenskraftiga alternativ.

Vi konsumerar varor som mat, boende, värme, resor till arbete och barnens skolor. Vi behöver det för att överleva, för att upprätthålla kunskaper och även öva upp förmågor att hitta nya lösningar på gamla problem och de nya som hela tiden uppstår. Vi konsumerar sjukvård för att kunna leva längre och må bättre, och vi konsumerar mycket annat för att vi tycker att livet blir roligare och mer meningsfullt på det sättet. Om vi jämför situationen idag med för hundra år sedan så har välståndet och livet förbättrats på ett sätt som skulle varit svårt att föreställa sig för dåtidens vi.

Det finns fortfarande människor som svälter, som inte har rent vatten och som lider svårt av sjukdomar. Dessa är knappast lyckligare idag än vad de skulle varit i samma sits för hundra år sedan men majoriteten av människor lever längre och bättre idag. Den tekniska utvecklingen med nanoteknik, AI, solenergi och annat talar för att människor även framöver kommer att må allt bättre och de tekniska landvinningarna att fortsätta.

Så länge det vi konsumerar tillverkats, bearbetats eller tillhandahålls av någon annan och vi betalar för det så skapar vi arbetstillfällen och möjliggör för andra att konsumera på liknande sätt som vi. Hela denna grundprocess är vad vi i dagligt tal kallar för marknaden och den drivs av mekanismer som går att beskriva vetenskapligt.

Marknadsmekanismen – ett emergent fenomen

Brist skapar köer och, när det tillåts, stigande priser. Överskott skapar, när det tillåts, fallande priser. Annars riskerar varorna att bli gamla och förgås. Innovationer som producerar varor billigare kommer sälja mer och de dyrare produktionsmetoderna så sakteliga försvinna. Utvecklingen drivs dit när innovativa krafter försöker att hitta nya nischer för lönsamhet och vanliga människor försöker få sin inkomst att räcka till så mycket som möjligt.

När något börjar ta slut på en marknad där varor köps och säljs (vilket gäller från minsta butik till global handel när utbudet är mindre än efterfrågan) så stiger priserna. Färre har då råd att köpa varan och efterfrågan sjunker. Om det blir varor över - vilket är ett annat sätt att säga att utbudet är större än efterfrågan - ser vi realisationer och erbjudanden om mängdrabatter.

Gammalt ersätts med nytt och nya kunskaper ersätter gamla. Genom denna växelverkan mellan utbud och efterfrågan genomgår samhället hela tiden en långsam anpassningsprocess som historiskt visat sig skapa ett allt större välstånd. De senaste århundradena har sett en ökad medellivslängd, färre sjukdomar och mindre fattigdom, men också större spridning i välståndet.

Marknadsmekanismen är ett emergent fenomen, den finns inte av sig själv utan uppstår som en följd av människors interaktioner med varandra. Utan människor fanns ingen marknad och inte heller någon marknadsmekanism. Marknadsmekanismen anpassar sig till situationen och den blir vad människor gör den till. Ingrepp i en del av systemet leder så gott som alltid till spridningseffekter då människor vanligtvis förändrar sitt beteende om de möter förändrade situationer. Utfallet av människors interaktioner kan många gånger ungefärligt förutses om man är medveten om de många kopplingar som finns mellan olika delar av systemet. Men utfallet är komplext (se Inte komplicerat, komplext). Man kan aldrig vara helt säker på det exakta utfallet men om systemet beskrivs noggrant och alla tänkbara sidoeffekter vägs in så kan man också i viss mån lära sig se vad som kan behöva pareras för att inte andra problem ska tillstöta.

För att bryta den ökade ojämlikheten finns således inget förbjudande i marknadsmekanismen att omfördela resurser för att skapa ett mer jämlikt samhälle. I ett demokratiskt samhälle är det ett val vi själva bestämmer över och genomför om vi kommer överens om det. Men de dynamiska effekterna av att göra förändringar i en del av systemet behöver övervägas då utfallet kanske inte alltid blir de förväntade.

Marknadsmisslyckanden – det verkliga problemet

Samspelet mellan utbud och efterfrågan kan betraktas som grundboksexempel 101 i nationalekonomi. Det är ofta ungefär rätt, men saknar djup och missar väsentliga samband. Det saknar djupet som förklarar varför det blir fel att tillämpa samma utbuds- och efterfrågeresonemang på våra fossila bränslen och utsläpp av växthusgaser.

När olja, kol eller naturgas börjar ta slut så förväntar vi oss förstås stigande priser. De stigande priserna lockar fram andra billigare energikällor. Solkraft exempelvis, som enligt alla praktiska mått mätt är outsinligt. Kanske kärnkraft, vind- eller vattenkraft. Teknikskiften skulle göra kolet omodernt och dyrt i jämförelse till andra energikällor och fasas ut. Under utfasningen är det förväntat att det uppstår ett överskott på fossila bränslen vilket innebär prissänkningar och mängdrabatter och således förbli ett lockande alternativ ytterligare en tid. Logiken är inte fel. Marknaden jobbar redan nu med att fasa ut fossila bränslen på många håll.

Ur ett marknadsperspektiv så är det sedan en komplikation i sig att det inte råder brist på fossila bränslen. De är inte på väg att ta slut. Resurserna finns ju kvar och fortsätter att används för en ökande välfärd och växande befolkning. Så länge konsumtionen av fossila bränslen fortsätter att ligga högt globalt kommer koncentrationen av koldioxid i atmosfären att fortsätta öka.

Marknader excellerar i påhittighet när alla produktionsfaktorer som krävs för att producera varan styrs av utbud och efterfrågan och ingen är begränsad att delta i produktionen av en vara på lika villkor. Men det finns åtminstone fem vanligt förekommande anledningar till att marknaden ibland misslyckas med att anpassa sig till ett sådant utjämnande pris.

Anpassningsproblem uppstår exempelvis när konkurrensen begränsas av att vissa personer, grupperingar eller storföretag får makten att påverka marknaden till sin egen fördel. Det uppstår när det saknas tillförlitlig information för att ta ett välgenomtänkt beslut. Det uppstår när osäkerheter gör att inte investerare vågar satsa på framtida utveckling för att avkastningen är osäker. Det uppstår också när produktionen använder insatsvaror som de inte behöver betala för på en marknad.

Det här är kända problem för marknader. När de förekommer ger inte längre marknadsmekanismen det mest effektiva utfallet. Någon typ av korrigering som begränsar för stor marknadsmakt, minskar osäkerheter eller ställer krav på att ta hänsyn till negativa sidoeffekter av icke prissatta insatsvaror skulle ge ett bättre utfall. Detta känner varje nationalekonom till, det lärs ut på grundnivån, och om någon utelämnar det i sin omfamning av marknaden lutar de sig inte längre mot en vetenskaplig grund.

Klimatet ett offer för marknadsmisslyckanden

Då det kommer till klimatet och överskridandet av de planetära gränserna är nästan alla fem marknadsmisslyckandena aktiverade. Särskilt allvarliga är marknadsmakt och överutnyttjande av en gemensam resurs som inte är prissatt. När vi bränner fossila ämnen som kol, olja och naturgas så släpps koldioxid ut i atmosfären. När vi släpper ut mer än vad som binds av jorden så kommer temperaturen att stiga, men det begränsar inte utbudet av varorna och efterfrågan minskar inte automatiskt eftersom inte priset stiger i takt med att skadorna för andra delar av samhället ökar. Sjukvårdskostnader ökar till följd av ohälsa, missväxt uppstår vid torka, skogsbränder, översvämningar, orkaner ger ökade skadekostnader på ägodelar och brist på mat. De som gör vinster på att förorena väger inte in det i priset på sina varor och de som tar de ökade kostnaderna får ingen kompensation.

Ingen äger luften, den kan inte begränsas utan delas av oss alla, så ingen marknadsaktör kommer därför kunna ta betalt om det börjar bli farligt höga koncentrationer av växthusgaser. Detta kan förstås motverkas politiskt, men i den politiska lobbyverksamheten verkar samtidigt många starka krafter som gör vinster på att inte betala för sin förorening. Och även konsumenterna som får köpa varor lite billigare tack vare att ingen betalar för föroreningen kan konsumera mer än annars. Höjda priser kan upplevas som en begränsning av deras livskvalitet i jämförelse med situationen då de inte själva upplever de ökade kostnaderna av utsläppen.

Ett pris på koldioxid

Marknader introducerar inte detta pris av sig själva. För att komma tillrätta med den snedvridning av marknaden som marknadsmisslyckanden skapar krävs dels den förståelsen och sedan gemensamma beslut som ibland kan te sig obekväma i förhållande till landets befolkning.

Den fungerande marknadsmekanismen har haft stora fördelar för människans välstånd men nästan alla stora genomgripande förändringar har också ackompanjerats av gemensamt finansierade investeringar, av uppställande av gemensamma spelregler, utbyggnad av utbildning, sjukvård och utjämning av maktobalanser. Sådant har gett den underliggande stabilitet som behövts för att våga ta risker och därigenom driva marknaden framåt.

Om utsläpp av koldioxid i atmosfären prissatts från början, eller om den fria användningen av den som soptipp kunnat begränsas med andra medel, hade andra energikällor som sol-, vind- och vattenkraft kunnat föra en rättvisare kamp och kanske redan varit konkurrenskraftiga alternativ.